Train of thoughts

     

     Otillräcklighet. Det är oundvikligt, är det inte det? Men är det egentligen så hemskt?

Vi måste känna oss otillräckliga för att ge den balansen vår högmod och hopplöshet behöver. Det ska ta fram det bästa ur oss snarare att tappa hoppet. Den drivkraften som när man hamnar så djupt ner i vattnet och man ger sitt yttersta för att simma upp på ytan och ta det där djupa och välbehövliga andetaget. Det är som man hänger på en tunn livlina, en tunn linje från succe till total kollaps.Otillräcklighet är tillräckig. Hopplöshet.

 

     Det har blivit en sjukdom att inte känna sig duglig, för någon alls. Vi lever i ett samhälle där allt mer krävs från dig och allt mindre tid finns åt att uppfylla de kraven. Företagen vill inget annat än att pengar ska ramla in, om det är på arbetarnas bekostnad så har det ingen betydelse. Att inte vara en tillräcklig bra son, bror och vän till några, eller oduglig som kollega eller även partner till någon. Men känner sig förbisedd och man blir aldrig uppskattad för något man kanske älskar eller förtjust i att göra.

 

     Men att inte känna sig otillräcklig för sig själv är en nivå man inte ska kunna sänkas till. Att man tycker att man är helt värdelös. Anledningarna som kan ha utlösts dessa är flertal som jag skulle spekulera: dels att man som person är väldigt driven och tävlingsinriktad, sedan kan en person alltid ha en dålig självbild och stort behov av kontinuerlig bekräftelse samt på grund av en liten sak (men kraftfull) som avundsjukan. 

    

     Vad som gör oss kloka kan vara allt vi har studerat och sugit åt oss all information och lärdom. Men att verkligen vara vis och ha det där extra steget är inget att finna i böcker och litteratur, men snarare i våra olyckor och misslyckanden. Vi kan inte vara vis och klok utan att gå genom något dåligt. Något som krävs en förbättring, som krävs en förändring och framförallt överseende. Att ha överseende, empati och sympati är ett tecken på att vara både klok och vis.  

 

     Vi människor kan varken ändra på det förflutna och servera vår egen framtid. Vi kan planera och bädda för vår framtid och sätta prägel på den, men utan försäkran om att allt kommer ske enligt din egen planering. Becareful what you wish for , säger man, men ibland önskar jag att jag hade gått genom mer än detta (men jag törs inte att verkligen önska för det), så hade jag nog blivit mycket klokare och vis. Och kanske...kanske hade fler människor uppskattat min blogg. Vem vet.