Train of thoughts

      Jag vill jobba med människor. Jag tycker att man lär sig ett och annat om varandra. Men ju mer jag kommer i kontakt med människor, så uppenbaras människors sanna beteende som får mig att inte vilja göra det längre. Människor kan vara allmänt trevliga men de här småsakerna med att ha lite tid att tänka på andra, om vi hoppas mer på det så kommer vi faktiskt att bli besvikna. Jag jobbade nu i helgen i butiken och alla vet att vid denna tid på året så är det packat. Så jag tog tillfället i akt och stannade upp för en sekund och tittade omkring mig. Det är en fantastisk syn. Jag är inte den person som klagar eller tycker allt är jobbigt bara det är mycket att göra. Men jag blir besviken på människors beteende. 

 

     Jag tänker på min mamma. Hon städar ett helt hotell. Undrar vilken respekt gästerna hyser för henne där. Inte ens chefen kan uppträda exemplariskt eller humanistiskt. Jag tänker på att om de här "bagateller" som att ha sympati och empati för andra är extremt svårt att finna hos människor, hur kan jag hoppas på att människor ska ha tid att hjälpa varandra? Hur ska vi hinna tänka på att hjälpa andra människor som vi inte ser? Har vi tid för något sådant idag? Vi lever alldeles för bra idag och vårt största problem och bekymmer människor i Sverige har är bara valen av att tillfredsställa ens ego. Vad är det största problem en svensk kan ha idag? Kärleksproblem?

 

 

     Jag har haft en toppen-vecka, inkluderat att jobba så jag ska inte låta dessa negativa tankar överskugga hela inlägget och min dag/vecka.

• "Dum & Dummare två" var fantastiskt rolig.
• Min lillebror följde med gänget på vårt veckovisa käk och Fifa-kväll. Har inte skrattat så mycket som i fredags.
• Jag testade även frukostbuffé på Satori i stan. Ganska mysigt och gott.
• Ikväll spelar United mot Southampton och kan gå om just Southampton och placera sig på 3:e plats vid vinst. Jag älskar matchdagarna! 

 

 

 

 

 

- May peace be with you -