Train of thoughts

     4:e och sista dagen av min ledighet. Ibland är man bortskämd och får fyra lediga dagar schemalagda. Vädret har dock inte varit på min sida och hur stor frustration jag än har så måste jag bita ihop att det inte ska synas utifrån. Frustrationen kan jag inte kontrollera men tungan och handlingar kan jag. Det är sannerligen inte jag som bestämmer vart vindarna ska blåsa och vart och när det ska regna. Man kan klaga på regn samtidigt som folk ber på sina knän för att få dofta på nederbörden once in a while...

    Efter att ha tränat klart kom jag att tänka på några funderingar i duschen angående saker och ting som har skett. FYI så har jag varit atletisk och aktiv nog att röra på mig ganska duktigt denna vecka. Jujutsu, gym, cykling, och simning i den ordningen ungefär. 

 

     Back to the subject at hand. Saker och ting som funderas kring var att människor förändras, åtminstone periodvis. Vänner som beter sig annorlunda, slutat höra av sig och tagit avstånd. Jag har tålamod och hållt tyst eftersom jag inte tror att de har märkt något själva. Men jag är inte ensam om observationen i vissa fall. Det är faktiskt en del som instämmer. Dessa personer kanske går genom en period, går i motvind och är själva besvikna eller frusterade kring något i deras liv som de kanske är för blygsamma eller stolta att berätta för mig. 

 

     Jag bryr mig om dem och hyser inte agg eller att jag rent utsagt sk*tit i dem. Jag ser detta som en period där jag passar på att göra en anmärkning eller uppdatering på dessa fenomen för att sedan, när stormen är borta att ha uppnått mitt mål. Att ha tålamod och även bemästra det. Att verkligen bevittna det där att-allting-löser-sig. Jag behöver gå genom detta och bevisa mig själv, jag är inte den killen för ett år sedan och bakåt. 

 

     Det är jobbigt och utmanande på samma gång. Jag har frustrationer inom mig stundtals och det får man lov att ha ibland, men det som är svåraste är hur man ska handskas med dem. Eller om man kan.

 

 

     Förresten, är enormt överväldigad och stolt över alla som fått ett jobb. Jag vet många av mina vänner som har kämpat. Det är verkligen kul att se. Bra jobbat!

     ....

 

    Begav mig en stund till moskén för att samla ihop mig samt finna inner peace och konversera med en Högre makt. Passade även på att skänka lite kläder. Vill inte framstå som någon välgörenhetsguru utan det var mer kläder som bara stått i damm utan att komma till användning. Bättre att ge bort dem till de behövande än att starta massa projekt med att sälja dem. Man ska vara mer givmild än så och inte bunden till materialismen. 

 

     Det är inte så dåligt trots allt att ha lite ensamtid. Jag fått umgås mycket med min bror (trots att han vill få bort mig ur huset idag) och har handlat lite mat åt oss. Han har velat äta sushi så det blev det idag. Har kollat alla midnattsmatcherna med honom. Det har varit skoj som f*n. Snart kommer min andra brorsa hem från USA InshAllah.

 

     Sist men inte minst så kom jag in på en yrkesutbildning inom IT-försäljning. Jag ser inte detta som att jag byter ner mig från ingenjörsutbildningen utan ett sätt att få jobb. Ett jobb jag verkligen vill ha. Ett långsiktigt plan. Jag vill gärna jobba inom försäljning men mer tekniskt inriktad och denna utbildning erbjuder även praktikplats. Jag har tackat ja. Under tiden får jag väl söka jobb ändå vid sidan om inom denna bransch. Jag behöver komma ifrån New Yorker, komma bort från stressen och pressen där. Komma bort från en plats där man sällan uppskattas, där lovord är något sällsynt och dina misstag lyfts och förlöjligas och är ett ämne att skämtas om.    

Just nu spelar mitt kära Holland mot Chile. Gud vad jag är sugen på att spela fotboll AAARGGGH!!!