Train of thoughts

     Där är två dragningskrafter som försöker överlista varandra. Ena sidan står intellektet och förnuftet och på andra sidan känslor och emotion. Hjärnan vs hjärtat. Det är en gåta som jag spenderat hela mitt liv med att försöka få bägge sidorna att samarbeta. Åtminstone från tid till tid. 

 

    Jag är en människa, inte bättre än någon annan. Jag har tagit ett jättekliv i mitt praktiserande, i mitt sätt att tänka, mognaden, att finna mer ro, och sist men inte minst min inställning till just det jag kommer att ge tillkännagivande för. Negativitet, hopp och förtvivlan och tålamod. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte bryr mig om utvecklingen i mitt liv, om saker och ting förbättras eller ej. Generellt sett, är jag nöjd och tacksam med allt jag har och får, men långt ifrån nöjd från utvecklingen, resultaten och målen. Man vill ju framåt och man vill och behöver förändringar i sitt liv och ta de sista stegen. Det är tråkigt att man oftast hamnar ensam i sitt problem. Jag pratar för alla. Vi människor har blivit för självupptagna att bry oss om andra. Det är tur att jag har Gud, faktiskt. Alhamdulillah. 

 

     Det är lätt att säga, man inte behöver hjälp från någon eftersom det räcker att ha tillit till Gud. Det är sant, det har alltid räckt för mig. Men vi är inte ensamma i samhället. Vi är skapta i flertal för en anledning. Jag tycker bara att det är tråkigt hur människor har vänt mer och mer ryggen mot varandra. Ingen som tar initiativ till något längre. Saker som inte berör mig - is equal to - I do not give a sh*t. 

    Det är precis när man kommer till jobbet och ser hur kunden bara sådär kan släppa plagget som de just provat rakt ner i marken. I don't really give a f*ck. Hur mycket mer ska man begära från andra? Vi kan åtminstone börja spola när vi går på toa, för just nu är vi ingen skillnad från djur.

 

    Fokuset som har varit så bra med att finna ro och komma närmre Gud, har nu helt plötsligt fått konkurrens, eller snarare en bugg, störningar. Det har gjort svårt för mig att fokusera på Den enda som har givit mig allt (alltså Gud) jag har idag eftersom jag har varit missnöjd med saker och ting bara Han kan ändra på (alltså Gud igen). Det ligger i människans natur att vilja sträva efter mer, att bli bättre, att få mer osv.  

 

     Jag har hållit inne frustration på ett imponerande sätt att till och med jag själv aldrig känt av det riktigt. Det känns bara som att allt kom upp på ytan över en dag eller två.

 

    Jag hatar att vara frustrerad, irriterad och missnöjd. Det får mig att bli en sämre människa och tappa allt det jag verkligen kämpat för att komma över. Att behärska ilskan och att handla behärskat med endast förnuftet och inget annat. Att tappa tålamodet. Det får mig istället att vilja handla med känslor. Det är bara att bita ihop. Det kanske bara är en svacka.

 

Dags att putsa dammen och resa mig på nytt.