Train of thoughts

     Jag har aldrig gillat att vara sysslolös, och trots mitt tillstånd av energilöshet så kan jag tycka att vara hemma hela dagen vore slöseri med tid och det skulle göra mig rastlös. 10 dagar har det redan hunnit passera av Ramadan. Det har varit lärorika dagar fylld med prövningar. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte unnat mig med god iftar-mat*. Det har varit extra spännande att vara bjuden som gäst hos andra och tagit del av deras matlagningsfärdigheter.

 

 

     Var på en intressant Gudstjänst och predika emot rasism och för mångfald i St: Petri kyrkan och fick privilegiet att få höra en representant från den kristna-, muslimska- och judiska församlingen ge vackra och inspirerande tal. Kanske något utöver det vanliga. Det som inte var ovanligt var att strax utanför kyrkan så stod 8 islamofober till medlemmar av Pegida och demonstrerade. Det som var häpnadsväckande var de tusentals motdemonstranter som kom och visa sitt missnöje. Jag, mina vänner, tillsammans med en imam och prästen från kyrkan stod och tittade på hela föreställningen. Älskade just det ögonblicket, det visade på tolerans och religionsfrihet vi har i Sverige. Vi stod där tillsammans enade mot rasismen.  

  

 

    Det kändes speciellt med att stirra i ögonen på fienden. Det var mer komiskt än förskräckande kan jag medge, hela deras propaganda och tal som de höll för att sprida hat. Man ska dock inte underskatta Pegida. Trots att de endast var 8 personer idag så tror jag att det finns fler av svenska medborgna som anammar deras ideologi. Islamofobi är i en mycket större utsträckning än så. Bara tillbringa några minuter på sociala medier som Facebook så förstår ni. Må Gud rena dessa människors hjärta från hat och okunskap. Amin..