Att tro på något Gudomligt är inte att vänta på mirakel.

 
     Jag tror att många egentligen letar eller åtminstone har tänkt på om det finns högre makter eller ej. Och det är inte en fråga som är enkelt att besvara, men framförallt att övertyga. Jag tror man gräver efter en sådan bekräftelse eller ett mirakel när man kanske stöter på motgångar. När man känner sig hopplöst och där inget världsligt eller någon skapelse kan fylla tomrummet längre. "Det måste finnas något mer spektakulärt än allt som både mitt intellekt och fantasi någonsin kan skapa" - "Det måste finnas något som kan trösta den värsta tänkbara smärtan som finns". Man står och balanserar på en livlina. 
 
     Jag skriver inte här för att övertyga någon att tro på Gud. Jag vill ta ett tillfälle i akt och påminna mig själv som en troende. Hur fel jag själv kan tänka kring tro och ordet "mirakel". Är man troende så förväntas det kanske att hjälp ska komma från högre makter oavsett och oavkortat. Att ord som "om Gud vill" missbrukas till vår fördel för att agera passivt, eller att inte agera alls. Det är ett naivt tankesätt. 
 
     Motgångar hälsar på mig precis som för alla andra. Man inser att verkligheten har hunnit ikapp en och man känner sig kanske mer levande än någonsin trots att man är som svagast och mest sårbar. Svagheten gör att man desperat gör nästintill allt för att lyfta bort den smärtan ur brösten. Samtidigt som man hoppas att högre makter ska skänka en hjälpande hand och till och med utföra mirakel. Men det funkar inte alltid på det sättet, att man bara kan knacka på dörren och be om all hjälp när det passar en. Gud är givmild för en troende, men Gud överlämnar inte sina skapelser utan vägledning, regler och villkor
 
Så jag ställer mig själv denna fråga idag:
    Hur kan jag som en person som knappt har gjort det Gud har beordrat mig att göra, be honom om all hjälp och förvänta mig få det direkt?
 
     Gud har varit barmhärtig nog och ändå hjälpt mig längst vägen, men jag kan inte ta det för givet att allt jag behöver göra är att knäppa mina fingrar så kommer mina problem att lösas. Det är viktigt att ha balansen mellan ditt engagemang och din tro på att Gud har allt i sina händer. Fysiskt och det andliga. Hur mycket anstränger du dig för att lösa dina problem? Gud förse dig med medel och mentalt stöd men inte ett underverk. "Nothing happens without the permission of God" säger man, but we never know what we have to do to gain his permission, do we? Som troende är jag den som aldrig tappar hoppet även att det är svårt och jobbigt, även om man många gånger känner att man vill ge upp.
 
 
 
 
- May Peace be with you - 
 
::
  
 Traveler of the great divides

Vagrant on a path to life 

Everyday feels a little closer
To where it is that you're headed for
Given to a hope of so much more

For every time you fall apart
There'll be a soul to guide your journey
But if you choose to turn away
There in the mirror
You'll see His face

Remember days when noise was silent
No empty vows, loveless displays
Just a sense of knowing
You'd see His face
#1 - - Ensträvandesjäl:

MashAllah du är så klok och har ett så fint sätt att skriva:) och subhanAllah jag behövde läsa precis detta.. JazakAllah kheir broder. Fortsätt inspirera dina medmänniskor och sträva i Guds väg. Må Gud skydda dig från allt ont och hjälpa dig att uppnå det du önskar!

#2 - - Anonym:

Klok reflektion broder

#3 - - Ansari Haji:

Tack så mycket för de fina orden. Glad om jag kan påverka ngn. läs gärna andra inlägg sen om du vill :) Vem är detta?